Med stigande ålder ökar balansproblem, rädslan för och risken att falla. Fallolyckor som hos äldre ofta leder till frakturer av olika slag. Men aktuell forskning där träningsprogrammet Håll Balansen testats visar att bättre rehabilitering och träning både ökar livskvaliteten och minskar risken för fall och frakturer.
– Individuellt anpassad och progressiv balansträning kan man öka de reflexmässiga skyddsmekanismerna och därigenom förhindra fall och frakturer, säger professorn i sjukgymnastik Agneta Ståhle som forskar om effekten av balansträning och har utvecklat ett program för vardagsträning.

Fallskador hör till de största hoten mot äldre människors hälsa och livskvalitet och kan leda till allt från nedsatt rörelseförmåga till livslångt handikapp och för tidig död. Varför vi som äldre får sämre balans är inte helt klarlagt, men Agneta Ståhle antar att det har att göra med att olika sinnesfunktioner blir lite sämre med stigande ålder.
– Olika sinnen agerar tillsammans för att vi ska kunna hålla balansen – syn, hörsel och vår förmåga att orientera oss i rummet. Tyvärr påverkas därför också balansen när sinnena försämras. Den tränas allmänt med fysiska aktiviteter, men vi behöver också lägga till sådant som speciellt utmanar balanssinnet, säger hon.

I ??(hur många studier rör det sig om) studier har Agneta Ståhle och hennes forskargrupp vid Karolinska Institutet utvärderat balansträningsprogrammet Håll Balansen. Totalt deltog ????? bensköra personer över 65 år som upplevde att de hade dålig balans och var rädda för att ramla. De fick träna i grupp tre gånger i veckan under tolv veckors tid. Resultaten visade att balansträningsprogrammet minskade fallrisken, och ökade tilliten till den egna fysiska förmågan och förutsättningarna för en god hälsa. Ambitionen är nu att sprida balansträningsprogrammet till fler.
– Det som är specifikt med det här träningsprogrammet är att deltagarna tränar på gränsen av sin förmåga, berättar Agneta Ståhle.
– Det är precis som när man tränar kondition eller styrka, då måste man träna på gränsen för vad man klarar av för att bli bättre. Under de tolv veckorna som träningsprogrammet pågår, stegras därför svårighetsgraden i övningarna säger hon.

Här måste något in om själva upplägget som testats. Enkelt och kortfattat. 

Stops talking when walking
Fallolyckor inträffar ofta när vi måste fokusera på olika saker samtidigt. Det ringer på dörren, vi vänder för att gå och öppna och snubblar på en mattkant. Något oväntat händer när vi är ute som får oss att tappa fokus och balans. Alltså bör vi träna på att göra flera saker samtidigt. En enkel balansövning kan vara att stå på ett ben när vi gör något annat, borstar tänderna till exempel. Och promenader kan med fördel förläggas till skogen, av flera skäl. Balansen tränas när vi tvingas parera alla ojämnheter på skogsstigen. Skelettet stärks samtidigt och studier har visat att skogspromenader får människor att uppleva en högre livskvalitet. Det finns ett uttryck som heter ”Stops talking when walking”, vilket innebär att när man är ute och går och vill säga något så behöver man stanna upp. Förmågan till delad uppmärksamhet försämras när man blir äldre och förmågan är ofta sämre hos dem som har nedsatt balans och ökad fallrisk. Man har alltså svårt att dela uppmärksamheten mellan fysisk aktivitet och sådant som tar kognitiva funktioner i anspråk.
– I balansträningsprogrammet ingår därför att göra övningar med delad uppmärksamhet, helt enkelt för att klara av sådana situationer när det är risk för att ramla i det vardagliga livet. I många av övningarna i träningsprogrammet innebär det till exempel att man gör en balans- övning och samtidigt något som kräver tankeverksamhet och koncentration på något annat. Det kan vara att räkna eller rabbla upp städer, blommor eller liknande, säger Agneta Ståhle.

.